Blog Image

Notizen aus Lappland

Lappland-News: Das Blog

Persönliches vom Polarkreis

Alltägliches, Ärgerliches, Außergewöhnliches. Was so geschieht in den Weiten der nordschwedischen Wälder.

En mer personlig berättelse.

Om livet nära naturen och polcirkeln. Om min hund Tinki. Om vad som händer annars då.

Lesen

Links Posted on 14 Apr, 2009 16:46

Es gibt Menschen, die laufen eines Tages einfach los. Manchmal kennen sie ihr Ziel, manchmal finden sie es erst.

Bodil ist einfach losgefahren. „Ich verließ das Land, in dem ich 55 Jahre gelebt habe, es wurde Zeit. Berauscht von Freiheit fuhr ich, suchte nicht und fand Finistère,“ schreibt Bodil Malmsten in ihrem Buch „Der Preis des Wassers in Finistére“. Sie schuf einen Garten in ihrem Haus in der Nähe des Atlantik, in den ich mich aus Nordschweden gerne hineinversetzte. Dann verkaufte sie ihr Haus. Das Buch über den Hausverkauf will ich irgendwie nicht lesen. www.finistere.se

Heidi aus dem Dorf Einsamkeit wollte mindestens so stark sein wie Papa Kent. Als 11-Jährige fing sie mit dem Krafttraining in der Scheune an. Inzwischen ist sie sechsfache Weltmeisterin im Armdrücken. Heidi verlegt mal schnell das Parkett zuhause, während ihr Mann gerade mal einen Weltcup-Sieg im Biathlon nach Hause bringt. Die Armdrückerin aus Einsamkeit. www.heidiandersson.se

Lydia geht vorsichtig. Der erste Schritt über Glassplitter. Es tut höllisch weh. Beim zweiten Schritt spürt sie die offenen Wunden. Der dritte Schritt gibt ihr Stärke, weiterzugehen. Lydia ist psychisch krank und kämpft sich zurück ins Teenagerleben. Sie die stärkste 15-Jährige, die ich kenne. http://agirlindark.blogspot.com/

Das sind „meine Weblogs“. Viel Vergnügen beim Schwedischlernen!

Im übrigen gilt natürlich, dass keine Verantwortung für die Vollständigkeit und Richtigkeit von Informationen übernommen wird, die über weiterführende Links erreicht werden.

————————————————————————————————————-

Det finns människor som en dag bara börjar gå. Mot ett mål de känner till eller så hittar de målet medan de går.

Bodil bara körde iväg. ”Jag lämnade landet där jag levt i femtionfem år, det var dags. Berusad av frihet körde jag, sökte inte men fann Finistère,” skriver hon i boken Priset på vatten i Finistère. Hon skapade en trädgård vid huset nära Atlanten. Ibland så tänkte jag mig dit och solade vid luktärtsväggen. Sedan sålde hon huset. Tredje Finistèreboken om husförsäljningen vill jag liksom inte läsa. www.finistere.se

Heidi från Ensamheten ville vara minst lika stark som pappa Kent. Hon började i elva års åldern att träna i lagården. Numera är hon sexfaldiga världsmästare i armbrytningen. Heidi lagar dessutom golvet där hemma medan karln hennes bara kommer hem med en medalj i världscupen. Armbryterskan från ensamheten: www.heidiandersson.se

Lydia går väldigt försiktig. Första steget över glassplitter. Det gör fruktansvärt ont. Andra steget känner hon av de färska såren. Tredje steget ger henna styrka att fortsätta vägen. Lydia är psykiskt sjuk. Hon kämper för fullt att kommer tillbaks till ett tonårings liv. Lydia är den starkaste 15-åringen jag känner till. http://agirlindark.blogspot.com

Dessa tre tuffingar väcker tankar, därför är det mina bloggrekommendationer.

Jag ansvarar inte i något fall för länkar från någon av dennas webbplatsens länkar till externa webbplatser eller de externa webbplatsernas innehåll.



Wildnisdrama

April 2009 Posted on 14 Apr, 2009 16:16

Mindestens einen schönen Osterspaziergang wollte ich machen. Da aber Strom, Bäche und Wege noch nicht von Eis und Schnee befreit sind, und die Skibedingungen täglich immer schlechter werden, wurden es nur kleine Runden. Und was mussten wir sehen? Ein Wildnisdrama! Der Habicht hat schon wieder ein Rebhuhn geschlagen. Die Federn künden vom Kampf, und auf dem Stein oben rechts wurde die Mahlzeit angerichtet. Da in der Nähe hatte Tinki doch auch den Hasen ohne Kopf mit nur drei Beinen gefunden. Dann war es nicht der Fuchs, sondern der Habicht. Nunja, der will auch nur leben.

Es wird Frühling, gestern abend kam KRACHBUMMPENG der Brocken Schnee und Eis vom Verandadach, den ich nicht weggeschaufelt kriegte. Geschätztes Gewicht: eine Tonne. Wie gesagt, sonst passiert nicht viel. Außer Frauchen und Hund werden von einer Tonne Schnee vom Verandadach erschlagen. Aber das passiert dann nur einmal.

Vildmarksdramat

Minst en riktig skön lång påskpromenad skulle det bli av. Men icke. Skidfören blir alldeles för dålig och gåendes går det inte heller så bra. Så det blev bara en lite sväng här och var. Men vad upptäckte vi då på andra sidan ån? Ett vildmarksdrama! Duvhöken har tagit en tjäderhona till. Fjäderna vittnar om kampen och på stenen där borta serverades maten. Här nånstans hade Tinki också hittat haren utan huvud och med bara tre ben. Då var det duvhöken och inte räven som tog haren. Nåväl, duvhöken vill också bara leva.

Det blir vår, igår kväll rasade KNALLPENG det stora blocket snö och is från brotaket som jag inte lyckades skotta bort. Nästantill en ton tungt. Som sagt, annars händer det inte mycket, förutom att snön rasar ner och husbonden och hunden blir ihjäl slagna av en ton snö. Men det förekommer i så fall bara en gång.

P.S. Hallådär ni jägare kan nog bekräfta att det handlar om tjäderhonas fjäderna där i snön?